Vegetarianer, veganer – Fan och hans moster

Jag har inte många vänner som pysslar med vegetarianism, veganism eller liknande obskyriteter. Det är helt enkelt inte pålitligt folk, och därför håller jag mig undan i största möjliga mån.

De få tillfällen som jag dock bjuder hem vegetarianer så är det ett jäkla sjå. Det ställs det ena kravet efter det andra. Det får inte vara kött. Det får inte vara ägg. Det får IBLAND vara fisk, MEN absolut inte odlad. Förresten, det går ibland bra med ägg, men de MÅSTE komma från frigående höns. Mjölken SKALL vara ekologisk, etc., etc..

Tycker ni verkligen att det låter som ett trevligt beteende? Här tar jag och bjussar till fest eller finare söndagsmiddag och så ställs det en förbannad massa krav på mig, av mina EGNA gäster.

Nej, USCH OCH FY!

Hur skulle det se ut om jag började domdera över den bjudna maten om jag själv var på bjudning hos dessa rotfruktsgrenadjärer? Kanske skulle jag kunna säga något i stil med:

Nej, tack! Jag betackar mig denna jolmiga ratatouille. Jag tar gärna kött istället.

Kanske helgrillad spädgris? En liten, liten rackare. PYTTEliten. Knappt född skall den vara.

Det är av etiska skäl. Tänk bara på de oskyldiga små primörgrönsakerna. De har trots allt också känslor.