En glömd nibblingssax och momentnyckel gjorde min helg till ett förbannat antiklimax
I fredags åkte jag till landet med intentionen att vara duktig och lägga tak på friggeboden. Läkten hade jag redan lagt, under föregående helg. Dessutom hade jag sett till att plåt, farmarskruv och alla verktyg redan var på plats. Alla verktyg utom nibblingssaxen. Den skulle jag ta med mig hemifrån.
Jag behövde alltså komma ihåg att ta med EN ENDA pinal.
Jag glömde den.
Eftersom min glömska gjorde det omöjligt att lägga taket så tänkte jag att jag istället kunde passa på att meka med bilen, när jag ändå hade fått tid över. Jag visste nämligen att jag hade ställt in alla verktyg och reservdelar i bilen för säkerhets skull. Glad i hågen lassade jag ut allt jag behövde, men precis när jag skulle hissa upp bilen så slog det mig. Den FÖRBANNADE momentnyckeln låg kvar hemma i hallen, och det förstår ni ju att: ingen momentnyckel – inget bilmekande.
I rent ursinne lassade jag tillbaka prylarna i bilen och gick in och drack en alldeles hysteriskt stark kopp kaffe, liksom för att lugna nerverna något.
Sen tillbringades resten av helgen i tv-soffan, med nämnda kopp kaffe. Jag, kaffekoppen och Dr. 90210, vill säga.












Ta detta på rätt sätt nu. Men det här är ju alldeles fantastiskt klyschigt. En välklädd och välartad man, som både kan snickra och mecka med bilen.
Kan bara tänka mig hur många medelålders kvinnor (säkert yngre med) som skulle slåss för att ha dig som älskare. Om du nu var singel förstås.
Johanna, de där egenskaperna uppvägs förmodligen av ett synnerligen osmickrande anlete. Dessutom är jag otrevlig och ogin. Ja, till och med elak. Och lite, lite korkad såklart.
Men, på pappret är jag såklart hett villebråd hos kvinnor i övre medelåldern, iklädda leopardtajts och nylonblusar. Gott så!
/Fredrik
Får jag lägga till en god, men inte för god, portion självdistans till de positiva egenskaperna?
Fredrik